Virtuell Influencer Marketing är framtiden

Influencer marknadsföring är inget nytt. Tvärtom så har fenomenet existerat i decennier. Det nya är snarare hur den digitala spelplanen förändrat förutsättningarna. Nu är det inte längre företagen som har övertaget, utan influencers som skapar sina egna plattformar. I och med den relation de bygger upp gentemot sina följare blir både påverkan och trovärdighet stor, något som företagen såklart har fattat och därför använder till sin fördel genom att samarbeta.

När andra skickar journalister skickar Sverige influencers…

Och i Sverige är det stort, en halv miljard kronor omsätts enligt IRM och när ELLE redaktionerna runt om i världen ska samlas i Paris skickar alla andra länder dit sina journalister, medan Sverige skickar sina influencers.

Men i och med att branschen växer snabbt så har både lagstiftning och reglering halkat efter.
Det är till exempel inte förrän i år som Skatteverket börjat granska just influencerbranschen lite extra. Det var inte heller längesen uppdateringarna, som tekniskt möjliggör och förenklar taggning av betalda samarbeten, lanserades på Instagram.

Det har minst sagt tagit lite tid att hinna ikapp här.

Facebooks nya influencer-verktyg

En av de senaste uppdateringarna är att man numera kan boosta inlägg från influencer samarbeten direkt genom Facebooks annonsverktyg. Detta innebär krasst att resultaten återigen hamnar allt mer hos annonsörerna, med större kontroll över till exempel räckvidd och engagemang beroende på vad man optimerar kampanjerna mot.

Med hjälp av det här är man inte längre beroende av influencers egna följare, något som gjort att allt fler företag börjat vända sig till micro-influencers. Inte heller de algoritmer som begränsar hur inlägg sprids organiskt på t.ex. Instagram behöver stå i vägen längre. ”Pay to play” (ett av Facebooks många snitsiga motton) blir istället adderat till spelreglerna, även här.

Virtuella influencers = framtiden?

Men vad blir nästa steg då? Jo, det verkar vara att skapa in-house influencers.

Adidas använder sig till exempel av sina micro influencers, som man knyter ännu närmare varumärket. En del av dessa befinner sig numera i någon slags gråzon mellan micro och mega-influencers, och figurerar i kampanjer tillsammans med stora världsstjärnor som Messi. Något som kan tolkas som ett försök att både komma målgruppen närmare men också motverka ad fatigue genom att skapa oväntade kombinationer av kända och okända personer i samma kampanj.

De något mer extrema exemplen blir när man designar egna influencers from scratch.
När Renault lanserade sin kampanj för bilmodellen Kadjar (som ironiskt nog hette ”Escaping to Real”) presenterade de sin virtuella ambassadör – Liv.

Även modehuset Balmain har tagit fram egna virtuella influencers/modeller, som dock fått kritik, bland annat för att vara ””en vit mans digitala projektion av en svart kvinna” av The New Yorker.

Den virtuella influencern som kanske är mest jämförbar med vad vi traditionellt ser som influencers i sociala medier idag är Lil Miquela. Sedan starten 2016 har hon (den?!) redan hunnit få över 1 miljon följare världen över, och ett helt gäng tunga samarbeten bakom sig. Det senaste samarbetet med Calvin Klein kritiserades dock kraftigt på grund av en kyss mellan modellen Bella Hadid och Lil Miquela, något som i Pride-tider uppfattades av kritikerna som queer-baiting.

Vi är redan vana vid gråzonen mellan äkta och fake

Det gemensamma i allt det här är egentligen att influencers alltid varit kända för att visa upp en vardag i sina sociala kanaler som kanske varit liiiite extra polerad, med filter, photoshop och stageade situationer. Så vad är egentligen skillnaden med det här? Egentligen handlar det ju bara om att det skalas upp ytterligare, där inte bara den verklighet som presenteras är förskönad (eller rent utsagt fake i vissa fall), utan även influencern själv.

Så kanske är det inte så extremt som det låter, utan kanske är framtiden redan här.

/ Yamila Abdelcader, trendspanare deluxe