Vad händer med din digitala närvaro när du dör?

radio uppland Daniel Erkstam och Bosse Pettersson

Idag var jag (Daniel) med i P4 Radio Uppland och pratade om döden. Det är ett ämne jag intresserat mig för sedan länge och bloggade redan 2011 om det. Då handlade det om att jag hade några olika exempel att dela med mig av kring hur olika dödsfall hanterades på Facebook. Jag blev inbjuden till ett event av en bekant som jag var Facebookkompis med men aldrig träffat. Hon hade nyligen gått bort och hennes man bjöd in samtliga 800+ Facebookvänner till hennes egen begravning, via hennes eget Facebook-konto. Lite märkligt kan tyckas men kändes förmodligen där och då som ett pragmatiskt och praktiskt sätt att bjuda in mycket folk till begravningen.

Sedan 2011 har Facebook infört en möjlighet att omvandla en persons Facebookprofil till en så kallad minnessida. Och det som behövs för att kunna göra en sådan är dokumentation som styrker att personen i fråga verkligen har gått bort. (Så det är inte något som går att göra för en ovän eller som ett bisarrt och smaklöst prank.)

Även om möjligheten att göra om sin profil till en minnessida finns är det kanske något som fler borde vara medveten om att välja och bestämma. För antingen bestämmer man även hur man vill göra med denna sak själv eller så överlåter man det till sina anhöriga och efterlevande att avgöra. Precis som det är med så mycket annat som tex hur man vill bli begravd, hur arvet ska delas osv.

Så att lägga in dessa önskemål och instruktioner tillsammans med inloggning till kontona är bra att ha med om man lägger upp ett konto på Livsarkivet eller Vita arkivet.

Tillgången kan man lösa med att ha alla sociala medie-konton kopplade till samma mailadress och att den mailens lösenord finns förvarat (helst på papper och inte digitalt) på ett säkert ställe som någon kan hitta/komma åt i händelse av att personen i fråga går bort.

För att vara riktigt säkert ska lösenordet vara minst 15 tecken långt, inte ha någon koppling till namn/orter/adress/personnummer osv och ha lite krångliga tecken (!&%€?_) och inte enbart bestå av bokstäver. 

Digitala skuggan när en person inte längre finns kvar

Vår digitala skugga (det andra säger om oss) börjar nuförtiden oftast med en ultraljudbild och fortsätter växa även efter att vår eget digitala fotavtryck tar slut (det vi själva postar online). Exemplet jag tar upp i inslaget med Eugenia Kyuda som gjorde en chat-bot som ett slags minne av sin själsfrände Roman Mazurenko efter hans allt för tidiga bortgång i en trafikolycka kan du läsa mer om här. Evgenia jobbade redan med att utveckla smarta chat-bottar som kan hantera kundtjänst, bordsbokningar på restaurang osv. Men med en virtuell Roman höjde hon svårighetsgraden en hel del. Och matade in över 8000 rader av hennes egna konversationer med Roman, samt samlade in Romans övriga vänner och familjemedlemmars konversationer med Roman (i de fall då de gick med på det). Och hon lyckades skapa en väldigt levande och verklig Roman som hon kan be om råd av i knepiga situationer eller bara skicka en hälsning till när hon saknade Roman som mest. Både Evgenia och andra säger i artikeln att de fått lära känna sidor och fått veta saker om Roman som de inte visste medan han levde.

/Daniel